allalaskibacken

Vårt samhälle idag styrs av någon slags expertishybris. Helst ska vi vara fullt utbildade innan vi föds och enkla vardagliga saker vill vi helst att någon professor ska uttala sig om.

Hur lyckade vi har varit i våra liv bedöms efter hur många diplom vi har på väggarna eller på hur mycket vi tjänar varje månad för det säger ju någonting om oss som människor det skvallrar om alla våra kvalifikationer och egenskaper.

Du kanske tänker, men vad i hela friden har detta med mig och mitt ledarskap att göra?

Jag skulle vilja säga en hel del!

Läser man råden till människor som ska vara ledare för första gången så nämns ord som kompetens, ledarskapsutbildningar, intervjuer med chefer etc. Det får mig att fundera över vikten i att ha skrivit en c-uppsats inom ledarskap och organisation innan och före man åker med som ledare på ett läger för kyrkans barnkör.

Och visst kompetens är viktigt, kunskap är viktigt speciellt i vårt samhälle där vi alla drömmer om att få tituleras experter. Där det finaste man kan göra med sitt liv är att sitta i tv-soffan på nyhetsmorgon och uttala sig om diverse ämnen man är djupt insatt i.

Men handlar då ledarskap enbart om kunskap? För hur kommer det då sig att informella ledare existerar, personer som kanske inte har gått alla ledarskapsutbildningar och kurser man kan gå, dessa ledare som kanske inte ens har en klar gymnasieutbildning. Hur kommer det sig att vi inte alltid väljer att följa den med längst utbildning eller har vår förebild i den som vet mest?